Tillgängliga laddstationer för elbilar

När Energikontoret Jämtland Härjedalen fick upp ögonen för tillgänglighetsperspektivet blev det tydligt att laddinfrastrukturen i Sverige är exkluderande för många personer med funktionsvariation.

Klirr! Polletten föll ned. De flesta av oss som jobbar på energikontor har deltagit på många seminarier om hållbarhetsaspekter (miljö, jämställdhet och mångfald) och vet att ett inkluderande arbetssätt kan vara en hävstång i vårt arbete. Det är otroligt viktigt, men alltför ofta är det svårt att omsätta råden till något konkret som gör skillnad. Den här gången blev det annorlunda. När vi gick igenom vad som enligt lag inte får utgöra skäl för diskriminering stod där ”funktionshinder” längst ner.

Klirr! Självklart ska vi inkludera ett funktionshinderperspektiv och tillgänglighetsfrågor i vårt arbete. Vi verkar för att öka antalet laddstationer för elbilar och försöker ju därmed påverka den fysiska miljön. När vi sökte efter vad som fanns om detta i form av installationsråd, krav och standarder så blev antalet träffar noll. Det kändes som att vi hade hittat en ovänd sten.

Hur ser verkligheten ut?

Vi begav oss ut för att undersöka hur befintliga laddstationer såg ut och möttes av höga kanter, klumpiga påkörningsskydd och höga displayer som knappt kan läsas ens av kortare människor. Vid en närmare undersökning visade det sig att det saknades såväl installationsråd som krav och standarder. Om du sitter i rullstol går det inte att använda laddstationen alls. Jag frågade mig själv: För vem bygger vi infrastrukturen som ska energiförsörja framtidens fordon?

Till slut hittade vi ett antal tillgänglighetstips hos Powercircle, som är elkraftbranschens intresseorganisation. Det var några punkter avseende exempelvis höjd på ladduttag och display samt bredd och lutning på parkeringsplatsen. Vi utvecklade dem lite och började prata med myndigheter, stödgivare, laddoperatörer, installatörer och producenter av laddutrustning. Alla överraskades av våra frågor och även om alla också höll med om att frågan är viktig hänvisade de flesta vidare. Någon annan måste ställa kraven, någon annan designar laddaren, någon annan installerar den på en viss höjd, någon annan skriver installationsråden och så vidare.

Vi gick vidare och hittade en samarbetspartner i Janne Herranen som sitter i rullstol. Han vill köpa elbil men har låtit bli eftersom han sett brister i infrastrukturen. I sin bil på väg till Skellefteå från Trollhättan stannade han och studerade 30 snabbladdare. Inte en enda av dem hade han kunnat använda. Han gjorde en DO-anmälan, men den lades ned eftersom han inte kör elbil ännu. Han ansågs inte vara diskriminerad. I samma veva fick han höra om personer som inte har beviljats supermiljöbilspremie till sina handikappanpassade elbilar då de inte är i standardutförande.

Tillgänglighet nytt perspektiv i upphandling

Efter råd och stöd från oss har SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) tagit med tillgänglighetsperspektivet i sin remiss för upphandling av laddningspunkter. Det innebär förhoppningsvis att alla företag som vill lämna anbud till upphandlingen måste börja fundera på tillgänglighetsperspektivet.

Vi önskar att ännu fler krokar arm med oss i den här frågan. Denna okunskap och exkluderande design är frustrerande, men vi energikontor kan agera ögonöppnare och belysa den här frågan i olika sammanhang. Vi kan verka för att energiomställningen leder till en mer inkluderande framtid.

/Moa Breivik, Jämtland Härjedalen