Jag väntar med att bryta ihop

”När man ser på hur barn´a växer upp och står i, kan man undra om barn´a nånsin får det som vi? Om det finns jobb, om det finns mat om det är drägligt där dom bor, finns det får och kor och vatten och luft?”

Sångtexten är hämtad från Hasse Alfredssons nummer ”Ett glas öl.” Den spelades på Hasse&Tages 88-öresrevyn på restaurangen Skeppet i Stockholm 1970. Textraderna har alltså nästa 50 år på nacken – ändå känns de otäckt aktuella.

Larmrapporterna står nämligen som spön i backen om hur människan håller på att förstöra livsbetingelserna för sig själva och för hela planeten. I stora och viktiga länder som USA och Brasilien handlar de stora rubrikerna om hur den politiska ledningen fattar beslut som känns allt annat än miljöprogressiva. Listan på alla larmrapporter känns oändlig och jag tänker inte räkna upp dem här, ni känner till dem lika bra som jag.

Då är det lätt att känna igen sig i Hasse&Tages fråga; ”Finns det får och kor och vatten och luft?” i framtiden?

För hur ska det bli för våra barn? Vad är det för planet vi lämnar efter oss? Är det dags att bryta ihop och ge upp?

Men samtidigt som så mycket känns dystert så vet vi ju att det håller på att hända grejer. I min bekantskapskrets pratar vi insekter som aldrig förr. Vi köper insektshotell och planterar ängsblommor i trädgården. I olika delstater i USA görs det mycket trots Vita Husets inställning till miljöfrågorna. I Frövi utanför Örebro forskar man för att ta fram batterier i kartong, en forskning som, om den lyckas, kan få enorm betydelse för framtiden. Tillståndet för miljön i Öresund pekar stadigt uppåt kan SVT Nyheter berätta. Tigern har återhämtat sig i Indien och populationen ökar.

Köttkonsumtionen i Sverige minskar, likaså antalet flygresor som vi svenska gör. I Växjö satsar man på att halvera energianvändningen i bostadsområdet Alabastern, i Mariestad har man startar en solcellsdriven vätgasstation, den första i världen, enligt Dagens Industri. Allt fler städer sätter ett datum när man ska vara fossilfria och det händer inte bara i Sverige. Genom Fedarene vet vi att det gäller också andra miljöprogressiva städer i Europa.

Så där kan man hålla på. Man kan känna en frustration att det går för sakta och alla intressanta forskningsprojekt kanske inte blir framgångsrika. Men det finns ändå hopp. Och de som gör det är engagerade människor runt om i Sverige, Europa och världen. Här i Sverige sitter det människor i kommunerna, på statliga myndigheter och på Energikontoren Sverige som jobbar, nästan alltid i det tysta, med att skapa en planet som fungerar och som vi med gott samvete kan lämna till våra barn och barnbarn. På de 15 energikontoren finns det människor som jobbar för att det visst ska finnas ”får och kor, och vatten och luft” också om hundra år. Så jag avvaktar med att bryta ihop och ge upp och låter mig inspireras av allt arbete som alla ni gör ute på era kontor.

Göran Schultz, projektkommunikatör i samordningsprojektet del 2

Den nationella partnern för regionalt energi- och klimatarbete.

 

Kontakt

Energikontoren Sverige
c/o Energikontor Sydost
Smedjegatan 37
352 46 VÄXJÖ
info@energikontorensverige.se